Jag ska inte lägga mig i dotterns liv!

Kan inte förstå?

Dottern tar inte ansvar för någonting.

Hon är ju ändå 14 år!

Ska hon inte klara av att ställa klockan på rätt tid, komma upp på morgonen och komma i tid till skolan då?

Det kunde jag när jag var 14....

Hon säger att jag inte ska lägga mig i hennes liv?

Idag vaknade jag med ett ryck när hon for in i sovrummet mitt,

hon tar ingen hänsyn alls, bara gapar rätt ut!

Kan du skutsa mig till skolan?

Nej, det kan jag inte. Sen sa jag: Du får väl kliva upp i tid så du hinner gå!

Meh... Jag har faktiskt ätit frukost, så jag inte ska vara hungrig hela jävla dan.... och det hade jag faktiskt inte planerat!!!!

Nähä... Tänkte jag då? Är det mitt fel eller? Frukost är väl självklart?

Igår var ju också en rolig dag. Då kom hon hem från skolan, satte sig och läste i skolböckerna precis som vi bestämt. Jag tänkte att idag blir det bra! Sen ringde en kompis och frågade om hon vill komma. Jag sa att då fick hon ta med sig fysikboken dit så hon kunde få hjälp att förstå. Hon sa att jag skulle ringa när jag ville få hem henne. Jag sa att du är stor nog att ta det ansvaret själv. 22.20 kom hon hem! Är det att ta ansvar? Tror du att hon tittat i fysikboken då? Neeeeej, såklart blev inte det gjort för kompisen skulle ju på karate och då blev det inte tid för någonting så tråkigt som fysik.

Jag kan inte förstå hur jag ska få henne till insikt.

Hon tycker inte jag ska lägga mig i. Men när jag ser att det barkar åt skogen...

Vad ska jag göra????

En orolig rosa mamma

Hur ska jag bli en bättre mamma?

Resultatet av att jag tog timeout som mamma blev att dottern nu tror

att hon inte har några regler alls.

Vad ska jag göra???

Kom med tips!!

Tycker att hon kan vara uppe hur länge som helst på kvällarna... igår blev det till kl. 01.40.

Idag kom hon försent till skolan trots att hon började 10.50!!!

För mig helt obegripligt.

Hon hade en kompis med sig hem från skolan idag...

Jättekul tyckte jag... att någon vill vara med henne.

Hon satte sig framför tv:n o läste lite biologi i 30 minuter.

Nu sitter hon vid datorn.

Det var väl inte så vi kom överrens???

Tanken var väl att hon skulle försöka komma ikapp med det som hon ligger efter i???

Jag försöker låta bli att reta upp mig men det är inte lätt.

Kom med ett bra förslag till en rosa mamma.

Tar timeout som mamma!

Jag orkar inte vara mamma längre just nu!

Ingenting av det jag gör uppskattas...

kanske blir det bättre nu....inte vet jag.

Jag ska prova iallafall.

Jag startade redan igårkväll när jag insåg att kvällen höll på att sluta som alla andra...att vi bara blir ovänner och skriker på varandra.

Jag sa inte till henne att klockan börjar bli mkt eller att det var dax att avsluta med datorn.

Jag bara höll på med mitt och brydde mig inte så mkt om vad hon gjorde.

Det var nästan som om hon väntade på att jag skulle börja gapa som vanligt...

men nej då...jag sa ingenting.

Kl. 01.30 sa hon: Ja, jag går väl o lägger mig då!

Go'natt sa jag.

Inte... När börjar du i morgon? eller Har du ställt klockan?

Vi får väl se om det blir någon bättring.

Hoppas Hoppas

En rosa mamma

En bra mamma, hur då?

Inte lätt att veta hur man ska hantera dotterns dåliga humör.

När jag vaknade idag var dottern redan uppe och satt vid datorn.

Hon hade inte ätit frukost, för varför ska man göra det? Då kanske humöret kan stabilisera sig.

Det verkar inte som om hon förstår det, eller vill förstå det.

Vet inte hur jag ska göra.

Är det rätt att ignorera henne?

Är det rätt att vi bara sätter oss och äter frukost utan att ens notera att hon är vaken?

Ja, jag vet inte. Det verkar ju inte som om det är någon bra strategi som jag håller just nu iallafall. Allt jag gör verkar ju vara fel iallafall.

Nu ikväll när jag sa åt henne att ta tag i skolarbete så svarade hon inte mig.

Jag sa till igen....inget svar...

Då skriker jag för jag blir ju så frustrerad att hon inte förstår sitt eget bästa.

Hon flyger då ut i hallen och hämtar sin mattebok i rent vansinne, sätter sig vid datorn igen och förtsätter med det hon höll på med tidigare.

Jag säger då att hon kan sätta sig i köket med läxan.

Hon svarar att jag ska vara glad att hon ens gör någonting som har med skolan att göra.

Resultatet blir 7 minuters matteräkning sen kastas boken ut i väskan igen.

Håååå....jag blir tokig på henne.

Jag säger att hon måste räkna mer och frågar hur mycket hon ligger efter nu då.

Hon svarar att hon inte bryr sig om det hon ligger efter nu,

hon räknar ifrån de sidor som gäller nu.

Hur ska jag få henne att förstå hur viktigt det är med godkänt betyg???

En frustrerad rosa mamma

Bättre idag...

men fortfarande nere.

Jag vet inte hur jag ska få energi att bli glad igen.

Dottern sov till 12 idag så jag hoppas på att det blir en bättre dag idag.

Hon kom ner, startade datorn, tog efter flera gångers tjat lite frukost.

Jag frågade henne om hur hon lagt upp sin dag idag.

Hon sa att hon skulle räkna en stund, men att hon samtidigt skulle installera ett spel på datorn.

Det var kanske inte riktigt det jag ville höra, men jag får väl vara glad att hon räknar iallafall.

Jag körde och handlade bara för att komma hem ifrån en liten stund.

Nu ska jag försöka hitta lite energi så jag kommer igång med mitt eget pluggande.

En rosa mamma

En trasig mamma idag

Idag är ingen bra dag

jag är bara ledsen

Tårarna bara hänger i ögonvrån hela tiden.

Så fort någon ringer eller jag bara sitter o tänker så svämmar det över.

Dottern och jag bråkade igår igen.

Hon struntar i skolan och jag kan ingenting göra.

Hon hatar läraren så de två ämnen hon har med honom går åt skogen.

Fysiken har hon inte gjort någonting åt på hela terminen, så det är två prov hon inte gjort där.

Matten ligger hon efter i, så det är väl ett prov hon inte fått godkänt där då.

Men vad gör hon då?

Jo, hon sätter sig vid datorn eller tv:n hela kvällen, ska inte äta för jag lagar bara äcklig mat, ska bara vara otrevlig o skita i allting.

När jag säger åt henne att börja med skolan tycker hon att jag inte har med det att göra.

Nähä...vem ska då engagera sig?

Ska jag bara låta henne sitta där o titta på tv?

Hon tycker inte att det gör någonting att hon inte får godkänt i skolan.

Jag blir helt matt.

Jag var så ledsen igårkväll så det formligen svämmade över.

Precis då kom en av mina bästa väninnor hit.

Jag försökte hålla igen men såklart märkte hon att jag inte var så glad.

Det resulterade i att hon, jag och dottern satt och pratade....

ganska intensivt.... och grät omvartannat.

Vi säger båda massor med dumma saker.

Det slutade i allafall med att dottern skrev ner på ett papper att

när hon kommer hem från skolan ska hon:

gå ut med hunden,

vila en stund (vila är inte tv eller datorn),

göra skolarbete,

SEN

är det ok att sitta vid datorn eller tv.

Detta ska vi testa till 30/11.

Idag har jag unnat mig lite nya blommor till köksfönstret så det ska jag fixa iordning nu.

Hoppas det kan få mig på lite bättre humör.

En trasig rosa mamma

Tonårsdotter

Varför ska det vara så svårt att vara en bra mamma?

Det känns som att hur jag än vrider o vänder på mig så blir det fel.

Det sägs att man bara ska uppmuntra barn/ungdomar då de gör någonting bra

eller iallafall berömma dem då de gör det dom ska.

Hur lätt är det då?

Jag hinner ju inte vakna på morgonen...

Min dotter sätter igång musiken på mobilens högtalare på högsta volym typ klockan 06.00, väsnas och dunkar, kan inte gå ner för trappan utan att alla i huset vaknar och har ingen tanke på att andra kanske sover fortfarande.

När jag sedan vaknat och kommer ner i badrummet, då kan ingen missa att hon duschat eftersom vattnet fortfarande droppar, schampo- och balsamflaskorna ligger i badkaret utan att vara stängda och hela blandaren är insmetad i skum.

Varför ska man ställa i ordning efter sig?

Kanske för att jag inte ska slå en frivolt när jag ska i badkaret?

Jag vill ju inte vara sur och tycka att hon är slarvig hela tiden.

Jag vill vara en stolt mamma som ser att det jag lärt henne gett resultat.

Det är väl inte så svårt att bara ta rätt på sina saker efter sig.

Jag vill berömma henne!

Jag vill vara en stolt mamma!

Jag vill att hon får godkänt i alla ämnen i skolan.

Högre betyg är ju naturligtvis jätteroligt och jag blir superstolt, men jag tycker inte det är så kul om hon, som nu totalt struntar i vissa ämnen som fysik och matte.

Jag vet inte hur jag ska bli en bättre mamma?

Hoppas få hjälp av någon klok och erfaren.

En Rosa Mamma